Jag är rädd. De är jag mer eller mindre jämt. Jag är rädd för de mesta. Men mest för framtiden. Hur den kommer bli och se ut liksom. För de är det ingen som vet och kan berätta om. Jag har en väldigt klok kompis som sagt till mej: "..går inte att beskriva, för vi vet inte vad som händer, framtiden är för dimmig för att vi ska se nåt och sen slår den till som en ångvält.."  De tkr jag va mkt bra sagt. För de är ju så. Och men vet inte när man ska dö heller. Så man måste passa på att leva medans  man kan. Och sluta vara rädd. För de  underlättar, tro mej. Den här sommaren har jag börjat tänka annorlunda. Jag ska helt och hållet sluta vara rädd. För allt! Släppa loss och bli lite galen. De behöver alla! Jag har kommit på att man dör inte om man åker motorcykel bara för att de går fort. Och man dör inte heller om man åker båt i maxfart i höga vågor. Våga utmana, våga leva ut. Släpp allt för en stund och bara va. De är en sån härlig känsla att verkligen våga, vara stark! De är lite av mitt nya motto som jag försöker tänka på varje dag. Vilket har gjort att jag vågar mer nu.